Det kejserliga Kina
Researtiklar
Vad menas då med det ”kejserliga Kina”? Jo, en förenkling av en ytterst komplicerad historia och som alltid myntad av vinnaren. Men även vinnarens version innehåller fantastiska sanningar.
I den kinesiska fanan som vecklar ut sig i vinden över Himmelska Fridens torg i Beijing kan man se en stor gul stjärna och fyra små. De symboliserar det ledande partiet, samt arbetare, bönder, småborgare och patriotiska kapitalister. I det kejserliga Kina stod de fyra små stjärnorna för de fyra väderstrecken och den stora för det femte, dvs mitten med kejsaren som absolut mittpunkt. På himlen motsvarades denna mittersta stjärna av polstjärnan vars purpurröda färg har givit upphov till det kinesiska namnet på kejsarens hem, dvs den purpurröda förbjudna staden, där endast kejsaren och hans närmaste fick röra sig.
Huvudstaden
I denna världens mitt känns historiens vingslag påtagliga när man bakom fanan ser porträttet av Mao som fortfarande pryder Himmelska Fridens port. Från 1421 fram till idag har Beijing med alla sina kejserliga tempel och palats satt sin prägel på resten av landet, men det har inte alltid varit så. Kina har haft många huvudstäder. Då den Förste Kejsaren enade Kina och grundade Qindynastin 221 f Kr valde han att förlägga huvudstaden så nära sin maktbas som möjligt, dvs utanför dagens Xi´an. I denna Kinas vagga utmed Gula floden och mitt i det gula lössjordslandskapet som de första spåren av kinesiska dynastier fanns och finns: Xiadynastin 2200-1750 f Kr, Shang 1750-1040 f Kr och Zhou 1100-221 f Kr. Det var dock först när Förste Kejsaren byggde upp sitt extremt centraliserade välde som enhetstanken fick fäste på det kinesiska fastlandet. Enligt relativt samtida källor ska denne grymme tyrann även ha länkat ihop flera murar till en enda kinesisk mur, standardiserat mynt- och måttsystem, samt byggt ut ett vägnät i samma anda som romarna. Förste Kejsarens största arv till eftervärlden blev dock hans gravområde som vaktas av tusentals terrakottasoldater i naturlig storlek. På detta sätt skulle han garanteras evigt liv. Sedan några bönder för trettio år sen fann dessa soldater har den Förste Kejsaren växt till en ikon och nationalsymbol. Mao var den förste som på allvar lyfte fram denne man som ett föredöme vars grymma medel berättigades av hans oemotsägliga mål, att ena Kina.
Problemet var och är att Förste Kejsarens statsfilosofi alltid har varit kontroversiell i kinesisk historia. Han var nämligen en övertygad legalist. Han trodde m a o att hårda straff och absolut lydnad var vägen till stabilitet och enhet. Hans meningsmotståndare var i första hand konfucianerna som ansåg att kejsaren och alla andra överordnade skulle vara moraliska föredömen och utbildare av massan. I ett idealiskt konfucianskt rike visste alla sin plats och alla ville förbättra sig. Konfucianismen vann i teorin, men den kalla, pragmatiska legalismen kunde alltid plockas fram av senare kejsare då folklig olydnad blev ett problem.
Konfucianismen
Det konfucianska kejserliga Kinas bästa dagar var den långa Handynastin 206 f Kr – 220 e Kr, men kanske ännu mer den magnifika Tangdynastin 618-907. Centrum i världen var då Kina och centrum i Kina var miljonstaden Chang´an, dagens Xi´an. Härifrån utgick Sidenvägen, en sentida benämning på de karavanvägar som bar varor, idéer, människor och religioner fram och åter mellan Kina och världen i väster. Flera av Kinas och mänsklighetens viktigaste uppfinningar kommer från denna tid, exv krutet, boktryckarkonsten och porslinet. Hängbroar av järn byggdes redan under 800-talet, papperspengar infördes under 900-talet och silkesmaskodlingarna och serikulturen som då redan var över tusen år gammal förfinades till den grad att Kina under lång tid kom att kallas Sidenlandet eller Serkland.
Tangdynastin
Medan Tangdynastin var öppen och utåtriktad var Mingdynastin (1368-1644) desto mer sluten och inåtvänd. Ming styrdes av hankineserna, som idag utgör drygt 90% av den kinesiska befolkningen. Som huvudsakliga försvarare av den konfucianska civilisationen, kulturen och utbildningsväsendet är det också de som har stått för det mesta av historieskrivningen. Under 12-1300-talet hade hankineserna erövrats av mongolerna och när dessa till slut drog sig tillbaka till gräslandet beslutade sig hankineserna för att aldrig bli invaderade av s k barbarer igen. I början av 1400-talet började man därför bygga ett enhetligt 600 mil långt mursystem av sten och granit, istället för de jordstampade mer enkla murar som dittills skyddat i norr. Konfucianerna som såg ned på militära och expansiva lösningar fick samtidigt makten vid hovet. Kina började värna om sin egen kultur och slutenheten växte medan nyfikenheten på omvärlden minskade. Den enorma kinesiska flotta som med skattskepp på över hundra meter hade nått Afrikas östkust under 1420-talet rustades ned bara knappt åttio år innan Vasco da Gama skulle segla in i Indiska oceanen med sina endast trettio meter långa båtar.
Mingdynastin
Den mäktiga och hårt enade Mingdynastin skulle 1644 följas av en lika isolationistisk Qingdynasti. Den vackra fasaden började dock under denna tid krackelera. Den västerländska vördnaden inför det s k kejserliga Kina försvagades i takt med att först portugiser och spanjorer och sedan holländare och britter närmade sig det tidigare så mystiska och ouppnåeliga landet. 1800-talet blev för kineserna ett långt, plågsamt och traumatiskt uppvaknande till en ny tid dominerad av de teknologiskt mer avancerade barbarerna från väst. I korthet kan man säga att Kina fick betala ett oerhört högt pris för att man isolerade sig från omvärlden i nära 400 år.
Plötsligt var Kina inte längre världens mitt utan ett av flera länder och dessvärre inte ens ett av de mäktigaste. Hela det statfilosofiska fundamentet blev ifrågasatt och samtidigt som bl a britter, fransmän och ryssar krigade till sig bättre handelsvillkor rasade en mängd inbördeskrig inne i landet. Det fanns ett stort missnöje med det manchuriska, halvbarbariska, hovet. En konservativ ledning, ledd av bl a den fruktade änkekejsarinnan Cixi, gjorde att reformerna i kejsardömet gick alldeles för långsamt för att landet skulle kunna hållas enat. 1912 rasade det och gav plats för ett mellan krigsherrar splittrat Kina.
1900-talets revolutioner gick sedan illa åt det kejserliga kulturarvet, men än idag kan man vandra genom Ming- och Qingdynastins praktfulla palats och tempel. Den kinesiska värld man anar här delades in i koncentriska kvadrater där det ociviliserade och otyglade tog över ju längre ut från mitten man kom. Mitt i den högt civiliserade och moraliskt föredömliga mitten utmed en strikt geometrisk nord-sydlig axel satt kejsaren i sin Förbjudna stad, skyddad först av en inre mur, sedan en kejserlig mur, en stadsmur, och slutligen den yttre kinesiska muren. Bara Förbjudna staden med sina 800 palats och 9999 rum är 720.000 kvadratmeter stort. Söder om denna mitt finns också Himmelens tempelkomplex kvar med sina blå tak och sitt solaltare där kejsaren varje år bad himlen om en förlängning av sitt mandat att styra världen. Runtomkring dessa respektingivande byggnader rusar livet vidare in i en framtid full av hopp och förväntningar. Väl ute på gatan igen dränks känslan av tidlöshet i det tidsuppslukande nuet. Spänningen mellan förändring och kontinuitet är en stor del av upplevelsen att resa i spåren av det s k kejserliga Kina.
Ted Rylander
Sinolog
ur Nya Intryck nr 4
