En natt på ett ryokan med Temaresor i Takayama
Reseberättelser
– Vänligen tag av dig skorna, vänligen tag av dig skorna!
Tre äldre värdinnor i japanska bomullkimonos tar emot oss på vårt ryokan för natten. Det traditionella japanska värdshuset heter Hoshukaku( huset som gömmer en stor skatt ) och ligger i den japanska alpstaden Takayama. Tatamimattan börjar redan i receptionen. Gud nåde den som tar av sig skorna, sätter ned foten på det vanliga golvet och sedan kliver upp på tatamin, efter att fötterna berört samma skitiga område som skorna. Här gäller skor av och kliv direkt upp på mattan. Gränsen är lika exakt som bordet mellan Nord och Sydkorea, dock inte vaktad av FN-soldater.
Givetvis får inga väskor dras över tatamimattan. De skall bäras.
Vi serveras en kopp med lätt saltat grön-te(godare än det låter) och sen visar en värdinna mig till mitt rum. Rummet är helt sängbefriat. Bäddmadrassen/futonen ligger i garderoben och läggs ut under aftonen. De passar på under kayseki – ryori måltiden( betyder tom mage het sten). Också godare än det låter, jag lovar.
Jag nickar artigt och damen visar att det finns varmt vatten, te och en liten bönkaka på det låga lackerade bordet. Hon tar fram en jinbei, japansk bondekimono med en charmerande grön jacka till. Den skall bäras under middagen, och sen visar hon att till toaletten finns en särskild uppsättning med toatofflor.
Man kan inte stappla runt med toatofflorna på tatamin, utan de är exklusivt till för toabesöket. Det är sen gammalt i shinto – toan är den stora orenheten.
Jag nickar och tackar damen, sätter på mig min japanska klädnad. Jag beundrar artigt alkoven som är det viktigaste i ett japanskt tatamirum. Här finns den lilla tavlan med utsökt japansk kalligrafi, och en enkel blomma i en vas. Damen tackar och backar ut ur rummet och drar en hel harrang med fraser som jag inte vet hur man skall förhålla sig till. Jag nickar i takt med hennes backande och bockande.
I rummet finns även en gammal omodern TV. Slår man på den får man allmänt buller och bång från japanska gameshower.
Utanför rummet hänger en regndränkt lönngren ned över skimrande mossa. Är det nu man skall sätta sig meditativt med en kopp te och en bönkaka och bara vara?
Kayseki Ryori – japansk festmåltid
På kvällen stegar jag ned till de andra i sällskapet. Den japanska lyxmåltiden, kaysekin, innehåller ikväll; kalla sobanudlar, fisk shabu – shabu, tofutärningar smaksatt med gingko, småräkor och en liten grillad fisk på lönnblad(en årstidsmarkering).
Det kommer in en ännu större Hidafisk(namnet på distriktet)senare som äts hel med huvud och allt och den doppas i en grön vinägersås, dekorerad med en liten vit och vinröd ingefärapinne. Det slutar inte där. Vi får steka Hidabiff, kyckling och fläskkött och serveras tre soppor, ris och sen tempura. Allt avslutas med en rik och mustig Takayamayoghurt accompanjerat med små bitar av kiwi och en minitomat!
Efter en stor Sapporo-öl och en liten drink med Ume, det japanska plommonvinet, känns tillvarnon lätt sövande efter en lång dag. Jag är tvungen att gå ett par varv innan jag orkar söka upp baden.
Japanska onsen – heta bad från varma källor
På Hoshukaku finns det heta källor både inne och ute. Jag fastnar direkt för bambukaret ute i det fria. Det erbjuder 42 värmegrader i vattnet och 16 grader i luften. Spiraler av ånga stiger upp i luften och en japan med en liten handduk på huvudet grymtar till lätt när han kliver ned i det välgörande mineralerna.
Man skall ha respekt för heta källor i Japan. Varje år dör ett antal personer som stannar i för länge. Mest äldre. Jag klarar ändå sällan mer en kvart åt gången. Vi utlänningar får omfattande instruktioner från planscher i omlädningsrummet som berättare i detalj hur man gör.
Du skall vara ren innan du kliver i vattnet. Tydligen händer det att besökare hoppar både i badbyxor och med lödder i håret med intentionen att tvätta sig. Japanerna sitter och skrubbar sig, och tvättar sig och skrubbar sig. De mer skrubbade än vad man är från ett turkiskt bad när de går i. Detta är en hälsokur, ingen simbassäng.
Efter ett par tvagningar och några bad går jag långsamt till duschen, på med Jinbeikimonon och sen stannar jag till vid fotmassageapparaten som ett sista stopp innan läggdags. Jag trycker på alla konstiga knappar jag kan hitta och får troligen den omildaste behandlingen man kan tänka sig. Hursomhelst så var det en perfekt avslutning. På rummet syns ingen lönn utanför fönstret längre, men en lätt upplyst bild av Takayama by night.
På golvet ligger futonen och en origami, ser ut som en utslagen svala på kudden.
– Oyasumi nasai! Godnatt!
Läs mer om Temaresors Japanresor här.
