Transsylvanien - mysteriskt, historiskt, sagolikt
Researtiklar
Naturligtvis skulle slott som Bran, det dramatiska landskapet och de befästa medeltida städerna ändå ge associationer till ett flertal legender. Men frågan är om den brutale 1400-talsgreven Vlad Tepes, som påstås ha stått förebild för Bram Stokers Dracula, hade varit ihågkommen. Hans födelseort Sighisoara hade hur som helst ändå funnits med på Unescos världskulturarvslista.
Rätten till Transsylvanien är dock omstridd. Ungrarna menar att Transsylvanien var obefolkat när de tog landet i besittning och att rumänerna kom långt senare, medan rumänerna hävdar att de bott där sedan romartiden.
De första kända invånarna var thrakerna som så småningom kom i konflikt med romarna och år 106 blev området en romersk provins, Dacia. Därefter skedde en romersk inflyttning, vilket gav upphov till en romersk-trakisk befolkningsgrupp som rumänerna anser är själva urbefolkningen.
Rumänien och Transsylvanien levde åtskiljda under många århundraden, båda under skiljda herrar. Först 1916 blev Transsylvanien en del av Rumänien.
1946 vann kommunisterna valet. 1948 utropades en folkrepublik och därefter upplöstes oppositionspartier, industrin nationaliserades och en kollektivisering av jordbrukets inleddes. En epok som mynnade ut i ekonomisk ruin, Ceausescu järnhårda diktatur och den fruktade säkerhetspolisen Securitate innan revolten kom 1989.
Nu har landet kastat av sig skuggan av Ceausescus skräckvälde och vill bli en del av det moderna Europa genom att satsa på det nya och bevara det gamla på samma gång.
Samtidigt som man söker närmare samarbete med EU försöker man också utveckla turismen. Och här har man att ösa ur. För tjusningen hos Transsylvanien är mer komplex än berättelser om vampyrer. Här finns ett fantastiskt, karpatiskt alplandskap med lantliga byar som inte förändrats stort sedan 1700-talet och befästa städer och medeltida kyrkor som minner om ett svunnet Europa.
